Champs-Elysée är Paris huvudgata och en av europas största boulevarder. Här kan du hitta exklusiva caféer och restauranger, lyxiga butiker och stora köpcentrum.

Den övre delen av gatan sträcker sig från Rond-Point till triumfbågen. Detta är den moderna delen av Champs-Élysées, där trottoarerna har utökats till sin tidigare bredd. Här ligger banker, biografer och resebyårer. Stora kaféer sprids ut över trottoarerna.

Att strosa på Champs-Élysées är ett måste när man besöker Paris. På dagen är all affärsverksamheter öppna, gatan gör sig även bra på natten, den är mycket vacker och pampig. 

    

Louvren byggdes som ett kungligt palats för Filip II August. Efter den franska revolutionen flyttade den franska kungen med sitt hov ut till Versailles, då drogs konstnärer och annat folk till slottet. År 1793 blev palatset ett museum och är idag världens största. Cirka sex miljoner människor besöker Louvren varje år. Här kan man se några av världens mest kända verk, till exempel Leonardo da Vincis Mona Lisa. Mona Lisa är en av världens mest omtalade målning. Den målades av Leonardo da Vinci mellan 1503-1506. Andra kända verk som du kan hitta på Louvren är Venus de Milo och Nike från Samothrake.


Den centrala gårdsplanen domineras av en stor och två små pyramider i glas, som byggdes 1989. Den stora pyramiden är 20,6 meter hög och är muséets huvudentré. Pyramiderna är skapta av den kinesisk-amerikanske arkitekten Ieoh Ming Pei, han föddes 26:e april 1917 i Kanton, Kina. M.I. Pei. som han också kallades, flyttade till USA vid 18 års ålder för att studera arkitektur vid University of Pennsylvania.

Eiffeltornet byggdes 1887-1889 inför världsutställningen Exposition Universelle som anordnades för att fira hundraårsjubileet för franska revolutionen. Tornet konstruerades av ingenjören Gustave Eiffel. Han föddes den 15:e december 1832 i Dijon i Bourgogne och dog 27:e december 1923 i Paris. Han var en fransk ingenjör, arkitekt och specialist på metallkonstruktioner. Han har även konstruerat stommen i New Yorks frihetsgudinna samt ett antal järnvägsbroar.


Eiffeltornet är 324 meter högt och består av tre våningsplan. Tornet väger 10 000 ton och består av 12 000 järnbalkar som ärsammanfogade med 2,5 miljoner nitar.


Eiffeltornet är ett turistmål som är känt i hela världen,och en symbol för Paris. Priserna för att besöka Eiffeltornet varierar beroende på hur långt upp du vill, och om du väljer att åka hiss eller ta trapporna. Som exempel kan nämnas att det kostar 12 euro att ta hissen upp till tornets tredje ochöversta våning. Det sägs att ca 60 miljoner turister åker upp i tornet varje år. Räkna med långa köer om du besöker Paris under högsäsong!

 

25 Oktober 2009

PARIS, BABY!

Idag var det äntligen dags för att åka till Paris och påbörja projektet plus ha en fantastisk resa. Resan startade klockan 10:00 på Landvetter flygplats, vår destination var den välkända staden Paris. Europas huvudstad. Men på vägen dit mellanlanda vi för att byta vårt KLM till AIR FRANCE, det passade då bra med en bensträckare + kaffe på Amsterdams flygplats Schiphol.

Schiphol, Amsterdam

Schiphol är en riktigt stor flygplats, men vad är då en stor flygplats egentligen?
När de finns affärer?, caféer?, restauranger? Ja om det finns så brukar det väll vara en relativt stor flygplats. Vi har båda ändrat uppfattning om vad som är en stor flygplats. För att ta sig runt på Schiphol använde vi karta med utsatta tidsmarkeringar, alltså hur lång tid det i de flesta fall tar att förflytta sig mellan de olika gaterna. Känner man att det är väldigt långt på grund av skada, handikapp eller dylikt. Kan man åka på ett rullband genom flygplatsen.

Bonjour Paris!

Det var en underbar känsla av lycka när vi landat och hoppat in i en taxi, solen sken och det var lagom varmt och skönt väder. Vi bor på Hotell Tamaris som låg lite i utkanten av den centrala kärnan. Det hette Porte de Vincennes och lättast att ta sig dit var med taxi, men man kan självklart åka RER (Réseau express régional) taxi från flygplatsen kostade 45 euro. Det kan kännas komplicerat att hitta ett matställe men de är inte så svårt, allt beror på hur kräsen man är och vilken budget man har. Som tur är finns ju också för den fega Andersson med 3 barn som vill veta vad han får och vara säker på att barnen äter, McDonald´s. Men av egen erfarenhet så smakar McDonalds trots allt inte samma i alla länder, även om det är precis samma koncept.

 

Efter att ha käkat lite på första bästa ställe så gick vi till hotellet och bytte om för därefter skulle vi träffa Melinas granne som numera pluggar i Paris, och hennes kompisar för att följa med dem till deras stammis ställe, Pop In. Vi skulle också få tag i ett 5 dagars Metro kort så vi kunde ta oss runt i Paris, vi visste faktiskt inte vart vi skulle hitta ett sådant eftersom de flesta stationer var obemannade mindre stationer, och eftersom det var söndag var det mesta stängt. Men otroligt nog när vi kommer upp från Metron sitter det en kvinna i en biljettlucka som kan hjälpa oss. Det finns bara en hake, hon pratar inte engelska så värst bra, och den lilla franska som jag kan var helt klart för dålig, men om man inte ger upp så kan man pressa ur dem lite engelska.

Pop In låg vid St – Sébastien Froissart, det var en liten mysig pub med open stage på söndagar, då vi var där. En kvinna som var på turne från London spelade gitarr och sjöng. Det fanns inte så mycket plats och de kändes som om man satt uppe på någons vind, underligt nog kändes de inte konstigt utan som hemma. Det var så det gick till första kvällen.

Bonne Nuit! 

A. & M.

26 Oktober 2009

Bonjour!

Att vakna upp en morgon i Paris är magiskt. Frukost ingår på vårt hotell och det är väldigt smidigt. Frukost kan kännas som ett problem just för att man får en tid att passa, med det var inga problem för oss. Vi åt frukost med nöje varje morgon, en bra start på dagen.   Upp och hoppa, ut och shoppa! No time to loose, maybe a new pair of shoes?

 

Frukosten var utsökt, vi åt baguette och croassianter tillsammans med kaffe och apelsinjuice. Men det var ändå ingen rejäl frukost direkt så vi blev hungriga rätt fort igen. Med kurrande magar och iver tog vi metron runt halva Paris för att se något helt grymt, Eiffeltornet. Metron går mestadels under jorden men ibland även lite ovanför. Så vi satt där på metron när den åker ut på en bro, det var lite träd i vägen men bakom trädet där stod hon, på riktigt. Första synen av Tour Eiffel var overklig, det var någon som hade Photoshopat Paris. Lycka rusade genom kroppen upp i huvudet på oss, vi blev helt lyriska.

 

Mitt i vårt lilla lyckorus på väg mot Eiffeltornet dyker ett oväntat hinder upp som tar alldeles för mycket av vår dyrbara tid. En man som absolut vill måla av oss. Han visar bilder och förklarar att om vi inte vill ha det så behöver vi inte köpa det. Men vad ska han med vårt foto till? Eftersom vi inte hade tänkt köpa det. Det var lite obehagligt så vi tackade bestämt nej. Det hade bara slutat med att vi fick släpa runt på spektaklet. Det fanns små stånd utmed trottoaren och allt eftersom, ju närmare vi kom tornet, desto billigare blev souvenirerna, otroligt nog. Från 4 euro till 50 cent för en och samma nyckelring.

 

När vi kollat in tornet så mycket som möjligt från marken, bestämde vi oss utifrån de långa köerna, för att inte åka upp i tornet, utan att åka dit tidigare imorgon. När vi kommit en bit är det två män denna gången som skäl vår tid. De vill att vi ska hålla upp lillfingret, vi sträcker ut lillfingret och båda männen lägger ett par trådar runt fingret knyter och börjar fläta ett såkallat ”Lyckoarmband” som skulle ge oss tur här i Paris. Vilken affärsidé kan man tänka, det var precis var det var. 5 euro per armband skulle de ha. De måste ha roligt åt lättlurade turister som oss. Vi betalade, kände oss lurade men skrattar åt det.

 

Vi åt mat på ett trevligt ställe och åkte mot Lafayette köpcenter, på metron ser vi Eiffeltornet återigen medan en man i bakgrunden börjar spela typisk fransk musik på sitt dragspel, sådan man bara hört i filmer. Lafayette Galeries som det heter är helt otroligt på tre olika sätt; otroligt stort, otrolig säkerhet och otroliga priser. Nordiska Kompaniet kan nu jämföras med något. Efter att varit där inne en stund känner man ganska snart att man inte riktigt passar in, och man blir inte behandlad som en kvinna med en väska från Louis Vuitton hängandes på armen skulle ha blivit. När Melina då köpte en plånbok kändes det så himla bra, det var lite som i ”Pretty woman” när Julia Roberts går tillbaka till affären hon blev avvisad ifrån och ger dem något att fundera på.

 

Bara för att man inte har märkesprodukter på sig betyder det inte att man inte har pengar, för att sammanfatta det hela. Vi gick upp ett antal våningar på Lafayette och hittar där prisvärda kläder mitt i all lyx. På en skylt stod det att de skulle finnas en terrass på taket så vi letade oss upp till den, för det kändes som om att där uppe fanns något värt att se och en fika hade vart passande. Tyvärr fanns de inget vare sig ät- eller drickbart där uppe men en underbar utsikt och en massa folk som tog kort, precis som vi gjorde.

När man stöter på sådana här gömda ställen kan man vara glad, för ställen som den här terrassen hittar man inte på listan över sevärdheter värda att uppleva.

 

Nästa, Louvren

 

Vi lyckades ta oss till en metrostation som låg nära Louvren, men vi hamnade nog lite på fel sida, för vi fick gå runt och igenom innegårdar och hus innan vi ens såg något som liknade Louvren. Vi kom helt klart från det bästa hållet, synen av den glaspyramiden med Champs Elysées suddigt i bakgrunden kändes underbart. Det var riktigt maffigt så fort man kommit innanför dörrarna på Louvren, för att komma in fick både vi och väskorna gå igenom en säkerhetskontroll. För att passera in vidare mot de stora konstverken, måste man köpa biljett.  Vi hade tur, det var gratis inträde för ungdomar 18-25 inom EU så här bör man ha ett nationellt id kort eller helt enkelt ha sitt pass med sig.

 

När vi kom in i salen där Mona Lisa hänger stod där en stor folkmassa framför en vägg i mitten av rummet så det var lite svårt att se henne. Tavlan var inte alls så stor som man kunde tro vilket kanske är till mångas besvikelse, men för vår del är vi bara glada att ha fått se målningen med egna ögon.

 

Det började bli lite kyligare då solen var på väg ner för dagen och magarna började återigen kurra. Man blir väldigt hungrig av att vara i Paris. Vi lämnade Louvren och gick en bra bit åt höger, vilket håll det var på kartan har vi inte en aning om. Vi hamnade tillslut på ett litet torg som hade ett par gemytliga matställen, vi gick in och tog oss en matbit. Det blev lasagne. Maten var verkligen helt okej, skönt att äta något annat än McDonalds. Något som var synd var att det kunde vart lite mer lasagne och lite mindre sallad på tallriken eftersom man var rätt hungrig.

 

På utsidan på torget fanns en stor fontän där vi satte oss en stund och njöt av omgivningen och drack en kaffe latte. Vi gick sedan till metron för att börja ta oss hem men den här metro stationen var en av de större där alla linjer korsar varandra, så det fanns massa gångar åt alla håll. Medan vi snurrade runt så hittade vi en liten affär med det mesta att köpa. Monop heter affärrn och var som en blandning av Ica express och systembolaget.   Vi hade köpt lite franska bakverk så inne på Monop tänkte vi att lite franskt vin hade vart passande, vi köpte små söta flaskor i 4-pack.

 

Så nu efter att ha mumsat på våra underbara bakverk och smuttat på vinet ska vi sova gott efter en lång dag och gladast är nog våra fötter.

Bonne nuit, bien dormir - god natt sov gott!  M. & A.

27 Oktober 2009 

Bonsoir!

Idag gick vi upp tidigt och åt frukost, med lite andra gäster på hotellet för engångsskull vilket var trevligt. Frukosten var inte någon frukost innehållande sju olika yoghurtar och flingor eller fyra olika juicer. Frukostritualen var lite speciell faktiskt, man behövde aldrig lämna bordet. Mindre utbud, men bättre service. Vid frukost måste man passera genom köket och sedan kommer de och frågar vad man vill ha att dricka, de kommer ut med en bricka med den dryck man beställt och en korg med minibaguetter och croassianter, till dem får man sylt och smör i små förpackningar. Vad gäller sylten fanns det faktiskt fyra olika sorter, men det var de enda. Eftersom vi är två i sällskapet så får vi två croassianter och två baguetter, alltså en av varje var. Detta var förklaringen på varför man blev hungrig igen inom en timma. En croissant innehåller mestadels luft men fy sjutton vad gott det är.

 

Återigen bar det av mot Gustave Eiffel´s berömda byggnad. Och återigen var mannen med tavlorna som ville måla av oss där, och han kände igen oss! Då småsprang vi förbi honom helt enkelt. Han ropade efter oss men vi stannade inte. Vid Eiffeltornet passade vi på att köpa vatten och varsin croissant att äta medan vi stod i kön för att få åka upp i tornet. Vi försökte räkna ut vilken kö som gick till vilken pelare. Det fanns tre och till varje pelare ringlade sig en lång folkmassa. Vi valde pilier est, alltså västra pelaren. Och om det var snabbaste vägen upp vet vi inte men 50 minuter senare var vi uppe på mellan etappen.  Det kostade 6,40 euro att åka till andra etappen och där fanns det ett café, souvenirshop och såklart, en enastående utsikt. Priserna i caféet var faktiskt inte så omänskliga som man kunde tro så vi festade till det med en kyckling baguette och french fries. När vi satt där så tittade folk och log samt flinade åt oss, vi kände oss rätt obekväma och jag vet inte om de var för att vi matade en duva med maten vi tappade eller för att Melina hade mat runt munnen, haha!

 

Vi gick för att köpa ytterligare en biljett för att komma upp till toppen. Vi fick även här stå i kö. Att åka sista biten upp till toppen kostade 3, 50 euro, att ta sig 300 meter upp i tornet kostar alltså runt hundralappen. När vi skulle in i hissen var det folk där från säkert varje världsdel, vi filmade och man kan höra svagt när alla pratar sina språk, rätt roligt faktiskt. Att Melina hade höjdskräck var inget jag visste innan, men det gick inte att missa eftersom hon blundade i hissen och stod längst in mot väggen när vi kommit upp. Själv hängde man nästan över kanten bara för att se hur högt det egentligen var. Och det var riktigt högt faktiskt, det förnekar jag inte. Vi åkte neråt och gick av på första etappen där låg restaurang, bio och en jättestor presentshop. Nu hade vi varit i mer eller mindre hela tornet. Vi åkte ner och kände oss nöjda och vi var helt överrens om att Eiffeltornet är ett måste i Paris och ett måste i livet.

 

Vi stannade och köpte lite klassiskt turistskräp såsom halsband, nyckelringar, och jättefina små speglar. Jag har en rolig funktion i kameran där man kan ta 2-4 kort i ett och samma kort så jag ville ta ett med tre kort i kortet. Vi gick så att tornet kom på avstånd och en man frågar om han ska ta kort på oss, så det fick han göra men han visste inte vad han hade gett sig in på. Det blev inte som jag hade tänkt mig, så han fick ta om och ta om ytterligare igen. Jag visste precis hur ja ville ha det och inget skulle hindra mig. När han till slut förstod vad jag menade och kollade på min kamera skrattade han och blev nog lite avundsjuk. I alla fall så fick jag mitt 3 i 1 kort till slut.

 

 

 

Nästa, Notre Dame

 

Det såg precis ut som i filmen ”Ringaren i Notre Dame”, det fanns bara en liten skillnad. Det kändes mindre än vad man hade föreställt sig. Vi tog lite kort och bestämde oss även här för att komma tillbaka imorgon då det var kö ut på torget och vi var hungriga igen. Vi vandrade omkring på okända gator och var allmänt sugna på allt men kunde inte bestämma oss, tillslut blev det pizza. Det var slut på schampo och tandkräm så vi handlade lite i en supermarket. Vi handlade det vi skulle och köpte choklad att mumsa på medan vi åkte hem, vi visste ju inte exakt vart vi var så det kunde ta lång tid. Men vi gick i rätt riktning och hittade en metro och sen bytte vi några gånger och väl ”hemma” i vår stadsdel var vi riktigt trötta. Vi tog det lugnt, satt i fönstret och iakttog människor i lägenheterna i huset mittemot.

 

Efter ett par timmar blev vi rastlösa och bestämde oss för att hitta utelivet, vi tog metron till en hållplats som vi bara åkt förbi och ville nu se vad som egentligen fanns där. När vi kommer upp som två sorkar ur ett sorkhål så ligger där en pub på hörnet som heter ”The Corner” som känns typiskt irländsk. Det var rätt dött så det blev två drinkar var, sen var åkte vi hem.

 

Bonne nuit!

A. & M.

28 Oktober 2009

Bonsoir!

Les Cars Rouges – City Sightseeing stod det på schemat idag.

Det var en sightseeingbuss som gick mellan de mest efterfrågade sevärdheterna runt om i Paris. Att åka med kostar 24 euro per person, då har man möjlighet att gå av och på vart man vill där bussen stannar under 2 dagar, på vägen ser man också väldigt mycket mellan varje stopp. När man går på får man hörlurar och en karta med alla stoppen och resvägen utritade. Man skulle kunna säga att turen var guidad även om det inte var en riktig guide som talade. Det fanns nämligen uttag för lurarna där man själv väljer vilket språk man vill bli guidad på.

 

Det fanns hela 8 olika språk att välja på; engelska, spanska, tyska, italienska, japanska, kinesiska, ryska och självklart franska. När rösten inte pratar i örat på en så spelas det en fransk hörselskadande musiksnutt, ett tips är då att sänka volymen eller ta ut hörselsnäckan en kort stund. Man börjar ju förstå när bara en liten sightseeingbuss kör runt med 8 olika språkval, hur många olika turister från världens alla hörn som dagligen besöker Paris och åker bussen precis som vi. Innan vi hoppade på bussen vid Louvren hade vi investerat i ett par, kanske inte så snygga, men billiga och nödvändiga solglasögon att ha på bussen. Det var mycket soligt och väldigt varmt för att vara sen oktober, men tur är väll de för bussen var en sådan där man kunde sitta både uppe utan tak eller nere med tak.

 

Efter att ha åkt nästan hela rundan hoppar vi av precis framför Triumfbågen för att kolla närmare på denna mäktiga klump. Man går ner i en tunnel för att komma över till Triumfbågen. Det var en väldigt vacker liten gång, inget skräp eller tecken på vandalisering. Fransmännen värnar verkligen om det dem har. Man kan precis som i de flesta byggnaderna även gå upp i Triumfbågen, men det avstod vi ifrån då vi hade ont i fötterna, och tro det eller ej men vi var hungriga. Efter att ha tagit några turistbilder från alla håll och vinklar vandrar vi Champs Elysées ner. Champs Elysées kan ju inget annat än jämföras med Avenyn i Göteborg, fast 5 gånger så stort. Där det på avenyn går spårvagnsspår och ett körfält på varje sida går det sammanlagt 8 stycken körfält på Champs Elysées . Det var inte det lättaste att ta sig över. När vi vandrade ner för gatan stötte vi på den ena märkesaffären efter den andra. Till och med en affär med bilar.

 

Vi går och spanar efter ett hyfsat prisvärt ställa att äta på men det var inget som lockade, vi svängde in på en tvärgata från Champs Elysées och hittar där ett mysigt ställe i ett hörn, det ser ut som i en film. Det är fullsatt och kyparna springer ut och in mellan uteserveringen och köket. Mitt i vimlet finns två lediga platser vid ett litet runt bord. Perfekt! Vi beställde två kalla och det billigaste på menyn. Det blev ”hemmagjord” hamburgare. Man kunde också välja att ha bacon på och det hade kostat ca 50 svenska kronor extra, men ingen av oss hade något större behov av bacon. Solen stekte i ansiktet där vi satt och åt. Efter maten beställde vi in chokladmousse och espresso. Av kyparens ansiktsuttryck att döma förstod man att han tyckte att vi hade gjort ett utmärkt val. Allt var helt utsökt, helt klart med på listan över de bästa från Paris. När notan kom satt vi som två fågelholkar som tillslut klämde fram ett nervöst skratt. Ingen av oss hade en tanke på vad de skulle komma att kosta. Notan låg på 67 Euro exklusive dricks, alltså cirka 700 svenska kronor. Det var värt varenda krona, för det priset fick vi inte bara god mat och dryck utan härligt väder och vi satt omgivna av fransktalande män och kvinnor gjorde att det hela kändes som i en film. Underbart var det. Det är inte varje dag man äter hamburgare för 350 kronor men här i Paris är allt möjligt.

 

Efter maten gick det trögt, vi var mätta och trötta. Vi letade efter en metro men vi hittade såklart ingen. Vi har nog kommit på att det är lättare att hitta en metro om man inte letar efter den, för när vi vandrat ner för hela Champs Elysées så fanns där en metro. Här kunde man åka metro hela vägen hem till hotellet utan att byta. Vilket vi inte hade tänkt på förrän nu. Det är lite svårare att veta hur man ska ta sig till de olika byggnaderna och turismattraktionerna eftersom det inte är utsatt på metrokartan. Så vårt tips är att kolla extra noga och tänka ett steg längre än vad vi gjorde så förstår man vart man ska gå av, för att komma till exempel till Louvren.

 

När vi kom tillbaka till hotellet så lade vi oss i sängen och somnade mer eller mindre direkt. Vi vaknade upp ett antal timmar senare och kände oss helt snurriga. Det största misstaget är att vi sov när vi skulle ha besökt Notre Dame. Det var ett litet slag på fingrarna men vi kunde verkligen inte vakna. Vi satt och beklagade oss en stund på rummet och bestämde oss istället för att gå och se Notre Dame när det var mörkt ute som en liten kompensation för att vi inte fick se insidan av katedralen. Det var mycket vackert att se de lysa i mörkret och för att inte tala om, när man passerar broarna och det lyser längs med floden Seine.

 

Vi träffade också Johanna, Melinas granne en sista gång för att säga hejdå och lämna det kaffe som Melina tagit med till henne. Vi gick med Johanna till en plats där man kan se Eiffeltornet lysa på kvällen. Men det ville inte lysa för oss denna sista kväll i Paris. Bara otur idag, men det är inget att hänga upp sig på för man måste vara beredd på sådant här när man reser. Allt kan hända. Vi käkade lite på McDonalds efter att ha sagt hejdå och tackat för oss till Johanna. Sen gick vi en bra bit och pratade om allt möjligt innan vi började känna igen oss. Vi strosade in på en mysig gata vid St. Michel där var det liv och rörelse med restauranger och barer och ett hotell mitt i vimlet. Där skulle vi ha bott! En stund senare tog vi metron hem för att packa. En härlig sista kväll i Paris.

 

Bonne nuit!

M .& A.

29 Oktober 2009

God kväll!

 

Idag var det dags att åka hem, det gick trögt på morgonen vilket resulterade i att vi fick kasta ihop våra saker och springa ut på gatan och få tag i en taxi. I en taxificka stod de två parkerade taxibilar men inte en taxichaufför på långa vägar. Vi tänkte att de kan ju inte vara så långt borta så vi stod där en liten stund medan vi försökte tänka ut hur vi annars skulle ta oss till flygplatsen, om de inte skulle dyka upp inom ungefär 20 minuter. Efter några minuter som kändes som en evighet kom de en man springande. Det var alldeles för tidigt på morgonen för att ens försöka prata franska, så vi tog vi fram pappret där det stod exakt vart vi skulle. Fast vid närmare eftertanke så låter ju fransmän som om de precis stigit upp när de pratar, så det kanske hade gått bättre än vi trodde. När vi visade upp pappret stod det också vilken gate vi skulle till för det finns jättemånga olika och risken är att man hamnar i fel ände av flygplatsen vilket vi inte hade tid med.

 

På flygplatsen Charles du Gaulle finns ingen som helst logik i hur man ska gå för att inte komma fel. Väl där inne så var det väldigt dåligt skyltat vart vi skulle ta vägen. Medan vi gick fram och tillbaka och funderade på vart vi skulle, gick där omkring militärer med k-pistar under armen, det var rätt obehagligt så vi försökte undvika dem. Vi gick till en e- ticket maskin där man kunde skriva ut biljetterna själv. Allt kan man göra själv nuförtiden, om de är bra eller dåligt är upp till var och en. Det gick inte så bra för oss för det var strul med ett bokningsnummer så vi tog hjälp av en som jobbar där, men de var inte till någon nytta. Vi förstod inte varandra mer än att hon pekade bort mot där man checkar in bagaget. Vi tog våra väskor och rullade bort till incheckningen och där skrev hon ut biljetter automatiskt. Mycket bättre, och de kan inte bli fel.

 

Efter att ha checkat in väskorna köpte vi Vouge, den franska versionen, en tidning med franskt mode. Mode är a och o i Paris. Även för den som kanske inte är så modeintresserad eller förstår franska så är det en typisk fransk sak som kändes som ett måste att inhandla efter denna resa. Vi fikade lite på ett litet café innan vi skulle gå genom tullen, och då var tvungna att kasta all vätska.

 

När vi skulle gå genom tullen så blev det kaos, folk hade passerat utan problem innan oss men när det var vår tur så gapade de och pekade på skorna, armband och jackan. Så folk började vända sig om och undrade förmodligen vad det var som hände. Så där stod vi utan skor och en del klädesplagg mindre och kände oss uttittade. Vi kände oss lite som terrorister efter militärerna med k-pistar och dubbeltrubbel i tullen.

 

Melina hade lovat vår spanska lärare Bosse att köpa 3 olika ostar, så efter att ha letat lite varje dag i olika stadsdelar av Paris så hittade vi de omtalade ostarna. Längst in i en affär på tax-free fanns en ost monter med massa franska ostar. När vi lämnat affären och fått ostarna väl inplastade, kände vi hur det började lukta en sur och frän stank. Vi började skratta och sen tog vi med oss stanken och flög till Schiphol-Amsterdam för att byta till nästa flyg hem.

 

 

 

Nästa, Schiphol – Amsterdam

 

När vi landade gick vi och kollade lite i affärer och köpte godis på tax-free. Vi var rätt hungriga som vanligt och eftersom det låg en Burger King väldigt lägligt en trappa upp så passade vi på att äta. Där låg även två mindre lunchrestauranger, det var väldigt fräscht precis som resten av flygplatsen. Det var fullt möjligt att äta både god och nyttig mat, men vi gjorde en Andersson och valde enklaste och snabbaste alternativet. Efter att ha ätit oss mätta gick vi och inhandlade varsin kaffe på Starbucks och gick mot gaten. På vägen fanns de vilstolar för resenärer med betydligt längre resvägar, mer tid att slå ihjäl eller bara helt enkelt helt vanliga trötta människor som vi. Vi låg där ett tag och pratade i väntan på avgång, när de började närma sig var det längre till gaten än vad vi trodde så vi sprang sista biten. Flåsande hann vi i alla fall även om vi var sist i kön.

 

Efter ett par intensiva men underbara dagar är vi mycket trötta. Det har varit en toppenresa från dag ett till idag. Det går det inte att misslyckas i Paris. Planen som vi hade var maxad, vi skulle se allt, allt, allt! Och fort skulle det gå också. Jag kan säga att jag faktiskt tror vi hann de mesta men de bästa är att det finns lika mycket till att se, om inte mer gömda skatter.

 

God Natt!

 

A. & M.

 

 

 

*Paris will always be Paris*