Bonjour!

Att vakna upp en morgon i Paris är magiskt. Frukost ingår på vårt hotell och det är väldigt smidigt. Frukost kan kännas som ett problem just för att man får en tid att passa, med det var inga problem för oss. Vi åt frukost med nöje varje morgon, en bra start på dagen.   Upp och hoppa, ut och shoppa! No time to loose, maybe a new pair of shoes?

Frukosten var utsökt, vi åt baguette och croassianter tillsammans med kaffe och apelsinjuice. Men det var ändå ingen rejäl frukost direkt så vi blev hungriga rätt fort igen. Med kurrande magar och iver tog vi metron runt halva Paris för att se något helt grymt, Eiffeltornet. Metron går mestadels under jorden men ibland även lite ovanför. Så vi satt där på metron när den åker ut på en bro, det var lite träd i vägen men bakom trädet där stod hon, på riktigt. Första synen av Tour Eiffel var overklig, det var någon som hade Photoshopat Paris. Lycka rusade genom kroppen upp i huvudet på oss, vi blev helt lyriska.

Mitt i vårt lilla lyckorus på väg mot Eiffeltornet dyker ett oväntat hinder upp som tar alldeles för mycket av vår dyrbara tid. En man som absolut vill måla av oss. Han visar bilder och förklarar att om vi inte vill ha det så behöver vi inte köpa det. Men vad ska han med vårt foto till? Eftersom vi inte hade tänkt köpa det. Det var lite obehagligt så vi tackade bestämt nej. Det hade bara slutat med att vi fick släpa runt på spektaklet. Det fanns små stånd utmed trottoaren och allt eftersom, ju närmare vi kom tornet, desto billigare blev souvenirerna, otroligt nog. Från 4 euro till 50 cent för en och samma nyckelring.

När vi kollat in tornet så mycket som möjligt från marken, bestämde vi oss utifrån de långa köerna, för att inte åka upp i tornet, utan att åka dit tidigare imorgon. När vi kommit en bit är det två män denna gången som skäl vår tid. De vill att vi ska hålla upp lillfingret, vi sträcker ut lillfingret och båda männen lägger ett par trådar runt fingret knyter och börjar fläta ett såkallat ”Lyckoarmband” som skulle ge oss tur här i Paris. Vilken affärsidé kan man tänka, det var precis var det var. 5 euro per armband skulle de ha. De måste ha roligt åt lättlurade turister som oss. Vi betalade, kände oss lurade men skrattar åt det.

Vi åt mat på ett trevligt ställe och åkte mot Lafayette köpcenter, på metron ser vi Eiffeltornet återigen medan en man i bakgrunden börjar spela typisk fransk musik på sitt dragspel, sådan man bara hört i filmer. Lafayette Galeries som det heter är helt otroligt på tre olika sätt; otroligt stort, otrolig säkerhet och otroliga priser. Nordiska Kompaniet kan nu jämföras med något. Efter att varit där inne en stund känner man ganska snart att man inte riktigt passar in, och man blir inte behandlad som en kvinna med en väska från Louis Vuitton hängandes på armen skulle ha blivit. När Melina då köpte en plånbok kändes det så himla bra, det var lite som i ”Pretty woman” när Julia Roberts går tillbaka till affären hon blev avvisad ifrån och ger dem något att fundera på.

Bara för att man inte har märkesprodukter på sig betyder det inte att man inte har pengar, för att sammanfatta det hela. Vi gick upp ett antal våningar på Lafayette och hittar där prisvärda kläder mitt i all lyx. På en skylt stod det att de skulle finnas en terrass på taket så vi letade oss upp till den, för det kändes som om att där uppe fanns något värt att se och en fika hade vart passande. Tyvärr fanns de inget vare sig ät- eller drickbart där uppe men en underbar utsikt och en massa folk som tog kort, precis som vi gjorde.

När man stöter på sådana här gömda ställen kan man vara glad, för ställen som den här terrassen hittar man inte på listan över sevärdheter värda att uppleva.

Nästa, Louvren

Vi lyckades ta oss till en metrostation som låg nära Louvren, men vi hamnade nog lite på fel sida, för vi fick gå runt och igenom innegårdar och hus innan vi ens såg något som liknade Louvren. Vi kom helt klart från det bästa hållet, synen av den glaspyramiden med Champs Elysées suddigt i bakgrunden kändes underbart. Det var riktigt maffigt så fort man kommit innanför dörrarna på Louvren, för att komma in fick både vi och väskorna gå igenom en säkerhetskontroll. För att passera in vidare mot de stora konstverken, måste man köpa biljett.  Vi hade tur, det var gratis inträde för ungdomar 18-25 inom EU så här bör man ha ett nationellt id kort eller helt enkelt ha sitt pass med sig.

När vi kom in i salen där Mona Lisa hänger stod där en stor folkmassa framför en vägg i mitten av rummet så det var lite svårt att se henne. Tavlan var inte alls så stor som man kunde tro vilket kanske är till mångas besvikelse, men för vår del är vi bara glada att ha fått se målningen med egna ögon.

Det började bli lite kyligare då solen var på väg ner för dagen och magarna började återigen kurra. Man blir väldigt hungrig av att vara i Paris. Vi lämnade Louvren och gick en bra bit åt höger, vilket håll det var på kartan har vi inte en aning om. Vi hamnade tillslut på ett litet torg som hade ett par gemytliga matställen, vi gick in och tog oss en matbit. Det blev lasagne. Maten var verkligen helt okej, skönt att äta något annat än McDonalds. Något som var synd var att det kunde vart lite mer lasagne och lite mindre sallad på tallriken eftersom man var rätt hungrig.

På utsidan på torget fanns en stor fontän där vi satte oss en stund och njöt av omgivningen och drack en kaffe latte. Vi gick sedan till metron för att börja ta oss hem men den här metro stationen var en av de större där alla linjer korsar varandra, så det fanns massa gångar åt alla håll. Medan vi snurrade runt så hittade vi en liten affär med det mesta att köpa. Monop heter affärrn och var som en blandning av Ica express och systembolaget.   Vi hade köpt lite franska bakverk så inne på Monop tänkte vi att lite franskt vin hade vart passande, vi köpte små söta flaskor i 4-pack.

Så nu efter att ha mumsat på våra underbara bakverk och smuttat på vinet ska vi sova gott efter en lång dag och gladast är nog våra fötter.

Bonne nuit, bien dormir - god natt sov gott!  M. & A.