God kväll!

Idag var det dags att åka hem, det gick trögt på morgonen vilket resulterade i att vi fick kasta ihop våra saker och springa ut på gatan och få tag i en taxi. I en taxificka stod de två parkerade taxibilar men inte en taxichaufför på långa vägar. Vi tänkte att de kan ju inte vara så långt borta så vi stod där en liten stund medan vi försökte tänka ut hur vi annars skulle ta oss till flygplatsen, om de inte skulle dyka upp inom ungefär 20 minuter. Efter några minuter som kändes som en evighet kom de en man springande. Det var alldeles för tidigt på morgonen för att ens försöka prata franska, så vi tog vi fram pappret där det stod exakt vart vi skulle. Fast vid närmare eftertanke så låter ju fransmän som om de precis stigit upp när de pratar, så det kanske hade gått bättre än vi trodde. När vi visade upp pappret stod det också vilken gate vi skulle till för det finns jättemånga olika och risken är att man hamnar i fel ände av flygplatsen vilket vi inte hade tid med.

På flygplatsen Charles du Gaulle finns ingen som helst logik i hur man ska gå för att inte komma fel. Väl där inne så var det väldigt dåligt skyltat vart vi skulle ta vägen. Medan vi gick fram och tillbaka och funderade på vart vi skulle, gick där omkring militärer med k-pistar under armen, det var rätt obehagligt så vi försökte undvika dem. Vi gick till en e- ticket maskin där man kunde skriva ut biljetterna själv. Allt kan man göra själv nuförtiden, om de är bra eller dåligt är upp till var och en. Det gick inte så bra för oss för det var strul med ett bokningsnummer så vi tog hjälp av en som jobbar där, men de var inte till någon nytta. Vi förstod inte varandra mer än att hon pekade bort mot där man checkar in bagaget. Vi tog våra väskor och rullade bort till incheckningen och där skrev hon ut biljetter automatiskt. Mycket bättre, och de kan inte bli fel.

Efter att ha checkat in väskorna köpte vi Vouge, den franska versionen, en tidning med franskt mode. Mode är a och o i Paris. Även för den som kanske inte är så modeintresserad eller förstår franska så är det en typisk fransk sak som kändes som ett måste att inhandla efter denna resa. Vi fikade lite på ett litet café innan vi skulle gå genom tullen, och då var tvungna att kasta all vätska.

När vi skulle gå genom tullen så blev det kaos, folk hade passerat utan problem innan oss men när det var vår tur så gapade de och pekade på skorna, armband och jackan. Så folk började vända sig om och undrade förmodligen vad det var som hände. Så där stod vi utan skor och en del klädesplagg mindre och kände oss uttittade. Vi kände oss lite som terrorister efter militärerna med k-pistar och dubbeltrubbel i tullen.

Melina hade lovat vår spanska lärare Bosse att köpa 3 olika ostar, så efter att ha letat lite varje dag i olika stadsdelar av Paris så hittade vi de omtalade ostarna. Längst in i en affär på tax-free fanns en ost monter med massa franska ostar. När vi lämnat affären och fått ostarna väl inplastade, kände vi hur det började lukta en sur och frän stank. Vi började skratta och sen tog vi med oss stanken och flög till Schiphol-Amsterdam för att byta till nästa flyg hem.

Nästa, Schiphol – Amsterdam

När vi landade gick vi och kollade lite i affärer och köpte godis på tax-free. Vi var rätt hungriga som vanligt och eftersom det låg en Burger King väldigt lägligt en trappa upp så passade vi på att äta. Där låg även två mindre lunchrestauranger, det var väldigt fräscht precis som resten av flygplatsen. Det var fullt möjligt att äta både god och nyttig mat, men vi gjorde en Andersson och valde enklaste och snabbaste alternativet. Efter att ha ätit oss mätta gick vi och inhandlade varsin kaffe på Starbucks och gick mot gaten. På vägen fanns de vilstolar för resenärer med betydligt längre resvägar, mer tid att slå ihjäl eller bara helt enkelt helt vanliga trötta människor som vi. Vi låg där ett tag och pratade i väntan på avgång, när de började närma sig var det längre till gaten än vad vi trodde så vi sprang sista biten. Flåsande hann vi i alla fall även om vi var sist i kön.

Efter ett par intensiva men underbara dagar är vi mycket trötta. Det har varit en toppenresa från dag ett till idag. Det går det inte att misslyckas i Paris. Planen som vi hade var maxad, vi skulle se allt, allt, allt! Och fort skulle det gå också. Jag kan säga att jag faktiskt tror vi hann de mesta men de bästa är att det finns lika mycket till att se, om inte mer gömda skatter.

God Natt!

A. & M.